Aktiviteter

En solig svamputflykt
Vi var beredda på att det på grund av torkan inte skulle finnas så mycket svamp, när vi i Naturskyddsföreningen i Köping gav oss ut i skogen den 17 september i soligt väder. Det visade sig också att så mycket svamp att ta hem och laga svampstuvning av fanns det inte. En timmes härlig promenad i Tängsta naturreservat gav oss dock möjlighet att få lite kunskap om olika svamparter. Svampkunniga Gudrun och Per lärde oss att skilja på kremlor och riskor, samt några olika soppar som smörsopp, örsopp och strävsopp, och faktiskt hittade vi också några torra trattkantareller och en jättestor gul kantarell. Vi njöt av vår matsäck och trevliga samtal och återvände nöjda utan skörd men lite kunnigare än före utflykten.
Text Barbro Jönsson, sekreterare

En regnig fladdermuskväll
Vädret var inte på vår sida när vi i Naturskyddsföreningen i Köping skulle lyssna på fladdermöss på kvällen den 25 augusti. Det hade regnat nästan hela eftermiddagen, men ett litet uppehåll gjorde att vi gick ner till Köpingsån vid Tunadalsparkeringen och fick både se och höra åtminstone tre Vattenfladdermöss, som flög strax över vattenytan och till och med fångade insekter från ytan. Vi lyssnade förstås med hjälp av en detektor som kunde infånga de höga ljuden från fladdermössen. Deras knattrande har en ungefärlig frekvens på 45 kHz.

Regnuppehållet gjorde att vi också åkte ner till Norsa, och genast möttes vi av ljudet från Nordfladdermöss, vars ljud ligger lite lägre på ca 30 kHz. De nästan flög på oss, men sedan blev det tyst, vilket kanske berodde på att regnet började strömma ner igen. Vi blev i alla fall så våta att vi avbröt lyssnandet för kvällen. Ljuden i augusti är jaktläten. I oktober kan man få höra parningsläten och en del är så låga att man kan höra dem utan detektor. Trots regnet tyckte vi att det varit en givande kväll.
Text Barbro Jönsson

En kvällsvandring i Karlbergsskogen
Den 23 maj, som var en ljuvligt varm kväll, gav vi oss i Naturskyddsföreningen i Köping ut på en liten vandring i Karlbergsskogen för att höra på fågelsång och njuta av grönskan. Koltrastar och bofinkar överraskade först alla andra, men så småningom kunde vi även höra den lite försiktigare lövsångaren. Längs de mindre stigarna hördes den svartvita flugsnapparen, taltrastarnas upprepade melodier, svarthättans kristallklara toner och en gärdsmyg. Men oftast hörde vi, särskilt på slutet av vandringen, grönsångarens ivriga toner, som låter som mynt som ramlar ner på en marmorskiva. Vi såg också skogsstjärnor och liljekonvaljer som slagit ut och några fnösktickor på ett dött träd. Det var en skön och lugn vandring med lite mygg som surrade och blev mat åt fåglarna.
Text Barbro Jönsson

Vid Hälleskogsbrännan
Aprilväder var det verkligen när vi i Naturskyddsföreningen i Köping gav oss iväg för att besöka brandområdet, naturreservatet Hälleskogsbrännan, lördagen den 23 april 2016. Vi hade dock en fantastisk tur, för trots att det kom både regn, snö och hagel under dagen, fick vi inte en droppe på oss, när vi stannade för att lyssna eller fika. När vi gick ur bilarna uppe vid Grävlingberget, där nu på den stora parkeringen bord och bänkar satts dit, och t.o.m. toaletter finns, kunde vi fika i skapligt väder och gå omkring och lyssna och se på den brända skogen.
Vi lyssnade men hörde tyvärr inga trumningar av hackspettar, men en del småfåglar hördes som taltrast, koltrast och rödhake och kanske även dubbeltrast, lite osäkert. När vi fortsatte framåt vägen och stannade just där reservatet tog slut, hörde vi också en gärdsmyg som sjöng.
Det som fascinerar mest är hur stort området som brunnit är, och man har svårt att föreställa sig hur hemskt det måste ha varit under branden. När man nu ser, hur kal hela marken är med barskrapade stenar, förundras man över att ändå naturen kan komma igen med växter och djur, trots att marken för bara ett och ett halvt år sedan varit helt förbränd.
Växterna hade inte kommit så mycket än detta året, men förra årets svedjenävor, som kom just på grund av branden, kommer nog även i år. Rallarrosorna syntes spåren av sedan förra året och de kommer naturligtvis igen. Vårfrylen blommade.
Vi skildes åt här och tog olika rundor genom området norr och söder om brandområdet. Vår bil åkte genom brandområdet en gång till ner mot Engelsberg och såg ännu kalare ytor där man tagit bort alla brända träd, där det inte var reservat, och vi såg hur nära en del hus varit att bli förstörda.
Det blev en minnesvärd tur trots aprilvädret.
Text Barbro Jönsson

Årsmöte i Naturskyddsföreningen i Köping.
Torsdagen den 17 mars samlades Naturskyddsföreningen i Köping på Volvogården som vanligt för att summera året som gått. Året har varit fyllt av vandringar, fågelskådning, blomsterdag, svampplockning, miljövecka, klädbyten och föredrag. Alltid givande sammankomster men ibland med inte så inbjudande väder.

Staffan Ekelund ledde årsmötet och styrelsen fick ansvarsfrihet för det gångna året. Ordföranden Lars Persson hade bett att få avgå efter flera års intresserat och aktivt arbete och en ny ordförande valdes, Jan Johansson, som med nya krafter såg fram mot att få leda föreningen under ett naturår med förbättrad miljö och fina utflykter.

Den nya styrelsen fick följande utseende: Ordförande Jan Johansson, vice ordförande Lars Persson, kassör Gudrun Andersson, sekreterare Barbro Jönsson, ledamöter Anne Höglund och Sari Säkkilä.

Efter en del information, avtackning av ordföranden och Lars Söderquist, som lämnade styrelsen, samt kaffe och smörgåsar, visade Kjell och Staffan Ekelund mycket vackra bilder och berättade om fåglar, blommor, insekter och kräldjur.

Barbro Jönsson, sekreterare

Strömmar av plast
Naturskyddsföreningen i Köping tillsammans med Studiefrämjandet ordnade en film-och cafékväll onsdagen den 17 februari 2016. Filmen heter Strömmar av plast och visar hur vi människor har fyllt hav och sjö med plast och annat skräp.
Haven har förvandlats till stora undervattensdeponier, där skräpet blir kvar för all överskådlig framtid. Skräpet samlas på fem stora områden i världen, och ett av de värst drabbade i norra Europa finns på den svenska Bohuskusten, där det kommer in ca 8000 kubikmeter skräp varje år.
Tusentals privatpersoner i Håll Sverige rents kampanj Kusträddarna plockar skräp längs med kusten varje år.
Under kampanjen analyserades tre kubikmeter skräp och analysen visade att
85-88 procent av skräpet består av plast och frigolit.
Plasten bryts med tiden ner till mindre och mindre delar, så kallad mikroplast.
Största delen av plasten kommer att finnas kvar i 100 år eller mer.
Plankton äter plastbitarna , fiskar äter plankton och vi får fisken på bordet. Då innehåller fisken även kemiska ämnen som lösts ut från plastbitarna.
Mikroskräp kan bestå av partiklar som bildats vid nedbrytningen av större föremål, men det kommer också från slitage av bildäck, vägar, kläder t.ex. fleecetyg, och fiskeredskap. I en del sorters kosmetika finns även små kulor av mikroplast.
Vad kan då vi enskilda individer göra för att minska mikroskräpet? Först och främst :

1. Använd mindre plaster .

2.Ta hand om ditt skräp, din fimp, din fiskelina.

3. Återanvänd eller laga. Återvinn.

4. Minska användningen av engångsprylar.

5. Undvik att använda hygienprodukter och kosmetika med mikroplaster.

6. Undvik kläder av plastmaterial och lufta dina kläder i stället för att tvätta ofta.

Allt detta fick vi lära oss av filmen och diskussionen efter, och sedan smakade kaffet i porslinskoppar extra gott.

Text Barbro Jönsson

Svamputflykt

En höstutflykt i svampskogen
September 2015
Efter några regniga dagar kom det en riktigt vacker höstdag, och just då skulle vi i Naturskyddsföreningen i Köping ut och leta svamp i skogarna runt Köping. Svampplockning lockar människor, och under ledning av Gudrun Andersson begav vi oss ett stort gäng ut till Tängsta naturreservat för att pröva lyckan. Det var vått efter allt regnandet, men vi hoppades att svamparna kanske tyckt om regnet och växt upp fort.
Vi följde en stig in i reservatet, och i skogen på sidorna av stigen letade vi i smågrupper. Efter en timme skulle vi träffas vid bilarna igen. Fika var förstås nödvändigt efter en timmes vandring, och i sol åt vi våra mackor. Under fikat kunde vi också höra en ormvråks jamande vissling och även se den segla mellan trädtopparna.

Efter fikat var det dags att se på våra fynd. Flera hade hittat vanliga gula kantareller och en del  hade också funnit trattkantareller. De var ännu inte så vanliga men skulle förmodligen bli mycket fler efter regnandet de senaste dagarna. Taggsvampar var det gott om. Så var det dags för våra experter Gudrun, Per och Åke att visa några andra arter som vi nog helst inte borde plocka på grund av att de är illasmakande eller giftiga, så som spindelskivlingar och en del riskor och flugsvampar. Det blev en intressant genomgång, och vi åkte tillbaka till staden, med svamp i korgarna, glada i hågen och med nya kunskaper.

Barbro Jönsson

 

Årsmöte i Naturskyddsföreningen i Köping 2015.
Naturskyddsföreningen i Köping samlades till årsmöte 19 mars 2015 i Volvogården.

Sedvanliga årsmötesförhandlingar vidtog och till ordförande på ett år omvaldes Lars Persson. Kassör är fortfarande Gudrun Andersson och sekreterare Barbro Jönsson. Övriga ledamöter i styrelsen från föregående år är Anne Höglund, Lars Söderquist och Sari Säkkilä. En hel del vårtecken rapporterades, såsom lärka, tofsvipa, sångsvan och ringduva, en varg hade setts uppe i Lärsäter och kattugglor hade hörts uppåt Rölö. Smörgåsar med te eller kaffe intogs.
Sedan kom årsmötets höjdpunkt: Erik Magnusson, som berättade om 300 år i Köpings historia på ett mycket intresseväckande sätt, och med avancerade bilder visade han oss hur onda och goda tider givit oss vårt nuvarande Köping. Köping var en viktig knutpunkt redan på 1600-talet och växte genom järnfrakter från Bergslagen och så småningom med uppväxandet av industrier till vad det var på 1900-talet. Vi som ser Köping på 2000-talet ser en liten trevlig småstad med vacker natur, som vi njuter av att vara ute i. Erik Magnusson avtackades med stora applåder.

Barbro Jönsson, sekreterare i Naturskyddsföreningen i Köping.

Fladdermustid
En kväll nära Världsfladdermusdagen i augusti begav vi oss i Naturskyddsföreningen i Köping ut för att höra och kanske se några fladdermöss. Vi samlades som vanligt på Tunadalsparkeringen, och där berättade Per Jonsson lite om de flygande däggdjuren, som är omskrivna som både tysta, nattaktiva och blodtörstande. Per rättade till en del missuppfattningar, för de är inte tysta även om vi människor vanligen inte kan höra dem. De är inte heller bara nattaktiva. Några arter kan man se på dagtid fladdra omkring vid t.ex. Folkets hus innan skymningen riktigt kommit, och de arter vi har i Sverige är bara insektsätande.
Vi hade med oss ett par fladdermusdetektorer, och på det viset räknade vi med att få höra en del arter som har för höga ljud för våra öron.

Vid Norsa naturområde hörde vi Nordfladdermöss, som flög uppe i trädkronorna. Deras ljud har en frekvens på omkring 30 kHz och låter smattrande i detektorn, ett smatter som intensifieras, när de tar en insekt.

Vi åkte sedan ner till bron vid Smedjan och där hördes ett par Vattenfladdermöss, som vi också såg alldeles nära den stilla vattenytan. De är ganska små och såg ut som stora nattfjärilar. Helt fascinerade stod vi där och lyssnade och såg på de snabba och trots allt mystiska djuren

Nattviol och låsbräken
Det är tätt med utflykter på våren, men nu har vi i Naturskyddsföreningen i Köping haft den sista för den här säsongen. På De Vilda Blommornas Dag den 15 juni, som instiftats av Botaniska föreningen, var vi som vanligt på vårt vackra naturområde Norsa och njöt av försommarens grönska. Vi var 17 naturälskande människor, som vandrade stigen in mot hagarna, och Per Jonsson berättade om benveden, som nu blommar med små vita blommor och senare får rosa frukter och om strimlusen, som är en vacker röd -och svartrandig skinnbagge, vanlig på de höga gräsen.
Inne i hagen finns de vanliga ängsblommorna, prästkrage, ängsklocka, käringtand, gulvial och många fler, och dessutom olika gräs, som darrgräs och hundäxing. Gräsen är svåra att lära sig, så tills vidare ägnade vi oss åt blommorna.

Vi gick till södra delen av hagen, som på senare tid blivit en mycket fin och rik ängsmark med många grönvita nattvioler (Per hade räknat dem och fått dem till 103, vilket är rekord) och låsbräken, som numera ska kallas månlåsbräken, som han räknat till 29. Månlåsbräken är en ganska oansenlig ormbunke, som har halvmånliknande blad i en rad, och den är lätt att kliva på om man inte ser sig för. Den grönvita nattviolen skiljer sig lite från den vanliga nattviolen om man tittar in i blomman. I nattviolen är pollensamlingarna parallella och i den grönvita är de ställda i vinkel och lite längre från varandra. Dessutom doftar den grönvita inte så mycket som den vanliga. Bland nyponrosor, jungfrulin och ärenpris satte vi oss och fikade, vilket är en stor del av nöjet på en utflykt.

Den norra delen av hagarna, där vi mest vandrat förr om åren, har en lite annan flora, och där hittade vi kattfot med både hon-och hanblommor och brudbröd, som är en skir släkting till det vanligare älggräset. Några nattvioler fanns även där.

Nöjda och fulla av vackra sommarbilder lämnade vi Norsa, som vi hoppas snart ska bli ett riktigt naturreservat.

Text Barbro Jönsson

En fågelkväll i Karlbergsskogen
Den 19 maj regnade det lite på dagen, men kvällen var varm och solig, när vi samlades vid Gammelgården för att höra på fåglar i Karlbergsskogen. Koltrastarna överröstade först alla andra fåglar och även oss, men så småningom urskilde vi också bofinkar, rödhakar och lövsångare. Vi, det var Naturskyddsföreningen och Hedströmsdalens Ornitologiska förening, som arrangerat en vandring denna sköna kväll, och det var många, som ville lyssna på de första sångfåglarna.
När vi kommit in i grönskan, hörde vi många grönsångare, som låter som när man släpper en slant på en bordsskiva och låter den ”svirra”. Både taltrastens upprepade melodi och svarthättans kristallklara toner hördes också, och den svartvita flugsnapparen syntes förstås. När vi räknade ihop fåglarna vi hört eller sett, fick vi det till 23 arter. Det var en härlig kväll med en känsla av att sommaren var kommen.

Text Barbro Jönsson, sekr. i Naturskyddsföreningen

Naturnatten
Den har blivit en institution i Naturskyddsföreningen, NATURNATTEN, natten före Nationaldagen, då vi ska ut och uppleva vårnattens alla ljud och få del av mystiken i skogen eller på ängen. I Köping hade vi valt att börja vid Venabäcken med korvgrillning till bäckens sorl och, just denna kväll, samtal om vindsnurror, som kanske ska sättas upp i just den här skogen och om vattensalamandrar, som finns i gölar här.

När det började skymma, åkte vi upp till Bredsätersberget för att höra och se nattskärrans underliga surrande och den vingliga flykten över granarna. I år hade vi verkligen tur både med vädret och med nattskärran. Genast när vi kom upp på berget, hörde vi det spinnrocksliknande ljudet, och sedan fick vi en riktig flyguppvisning, när den flög över oss och klippte med vingarna flera gånger, allt medan halvmånen lyste upp skogen. Surret kom från många håll och kanske var det flera fåglar.
Mycket nöjda med kvällen tog vi oss ner genom skogen i mörkret och for hemåt för några timmars sömn, innan flaggan skulle hissas.
Text Barbro Jönsson

Om Köpingsån, vattensalamandrar och flodpärlmusslor
Torsdagen den 3 april hade Naturskyddsföreningen i Köping inbjudit Johan Axnér från Länsstyrelsen för att berätta om åtgärder som gjorts och som bör göras i Köpingsån och dess tillflöden. På Biblioteket samlades ett 30-tal intresserade köpingsbor och vi fick lyssna till ett mycket intressant föredrag med bilder och en film.

Johan Axnér redogjorde först kort för vattendirektivet som tagits fram för hela Mälarområdet och gick sedan in på Köpingsån och åtgärderna som gjorts för att analysera djurliv, växtliv och bottenfauna i Köpingsåns tillrinningsområde, som är ca 285 km2 stort och består av 8 vattendrag och 4 sjöar.
Johan Axnér visade en del fiskar, smådjur och plankton som finns i Köpingsån, och i ett sidospår talade han om att länsstyrelsen för några år sedan inventerat vattensalamandrar och funnit att många fyndplatser fanns inom Köpings kommun. Nu ville han att vi skulle försöka få intresserade i vår kommun att titta på fyndplatserna och se hur många salamandrar som finns kvar och var någonstans. Så, om någon vet att det finns salamandrar i en damm nära er, tala om det för oss i Naturskyddsföreningen, så ska vi vidarebefordra det till Länsstyrelsen! Vi ska också själva leta. Just nu är det aktuellt för groddjur att börja leka i dammar och vattendrag.

Johan berättade sedan vidare att de största farorna för ett vatten är övergödning från jordbruket, miljögifter från skogsbruk och från luften samt fysiska hinder som reglering och dammar.
9 ton fosfor per år kommer ner till Mälaren från Köpingsån. Åtgärder som gjorts och som förhoppningsvis även ska fortsätta är strukturkalkning, vilket är en billig åtgärd, då läckage av fosfor minskar och växterna också växer bättre. 2-stegsdiken och fosforfällor i form av dammar kan också grävas, men båda dessa åtgärder är betydligt dyrare.
Man kan också se till att det finns kantzoner med sten, buskar och träd runt vattendragen.
Venabäcken, som är ett av tillflödena, har undersökts noga och värdet i bäcken är först och främst förekomsten av flodpärlmusslor där. Där finns länets största bestånd av dessa musslor, och man har funnit att en viss föryngring sker. Ett viktigt djur för musslorna är laxöringen, som måste kunna vandra upp i bäcken, eftersom de befruktade äggen måste fästa på öringens gälar och växa där till nästa vår, då de släpper taget och kan landa på en ren botten och fortsätta växa där. Kalkning uppströms har skett och Venabäcken har bra värden på vattnet.
Aspen är en annan fisk som måste kunna vandra upp i åar för att leka, och fysiska hinder som dammar och andra vandringshinder bör tas bort.
Vi fick se en film som visade elfiske, där man kan få en uppfattning om vilka fiskar och hur många som förekommer i ett vattendrag.
De åtgärder som fortsättningsvis skulle behöva göras i Köpingsån, är strukturkalkning, 2-stegsdiken och fosforfällor samt att fysiska hinder tas bort eller görs om. Detta skulle enligt Länsstyrelsens beräkningar kosta ca 18 miljoner, och det är mycket pengar naturligtvis.
Finansieringskällor finns en del. Kommunen är den som får stå för den största delen, men lokala naturvårdsprojekt och landsbyggnadsprojekt kan också få bidrag.
Men, som Johan Axnér sa till sist: Hur mycket tycker vi att rent vatten är värt för oss?
Text Barbro Jönsson i Naturskyddsföreningen i Köping